https://fremont.hostmaster.org/articles/nuclear_trolley_problem/sv.html
Världen bevittnar ett folkmord som utspelar sig i Gaza. Tiotusentals är döda. Hela städer jämnade med marken. Barn svälter inför ögonen på satelliter och smartphones.
Och ändå – inte en enda västlig makt har ingripit. Inga sanktioner. Inga vapenembargon. Inga röda linjer. Bara tystnad, förseningar och dubbla måttstockar.
Varför? För att Israel är en kärnvapenbestyckad skurkstat. För att Benjamin Netanyahu är instabil – och alla med makt vet det. För att Israel bakom stängda dörrar åberopar Simson-alternativet – ett hot om global förintelse om de blir trängda. Och för att västliga ledare är livrädda.
Detta är den verkliga orsaken till passiviteten. Detta är det nukleära vagnproblemet – inte ett tankeexperiment, utan vår tids moraliska kris.
Simson-alternativet är Israels länge ryktade domedagsdoktrin: Om Israel står inför ett existentiellt nederlag kommer det att “fälla templet” över världen.
Det är inte längre ett avskräckningsmedel. Det är ett diplomatiskt vapen.
Enligt flera underrättelsekällor (vars bedömningar har citerats av tidigare israeliska och amerikanska tjänstemän) har Israel aldrig implementerat de säkerhetsåtgärder som förväntas av en kärnvapenstat:
Och värre: Israel skaffade mycket av sitt arsenal genom hemliga stölder, inklusive hundratals kilo anrikat uran som smugglades från amerikanska anläggningar på 1960-talet. Världen vet detta. Och världen låter det passera.
Varför? För att Israel har gjort sin ståndpunkt tydlig – explicit i doktrinen och implicit i diplomatin:
Stoppa oss, och vi kanske avslutar världen.
Västliga underrättelsetjänster har länge bedömt Benjamin Netanyahu som psykologiskt instabil – en man som konsumeras av paranoia, hämnd och självbevarelse.
Israels säkerhetsdoktrin begränsar honom inte. Dess kärnvapenarsenal saknar externa kontroller. Och dess globala medhjälpare har ingen plan för vad som händer om han bestämmer sig för att bränna ner världen.
Detta är inte hypotetiskt. Simson-alternativet har blivit verklig politik – inte genom officiella deklarationer, utan genom diplomatiska hot.
Bakom kulisserna förmedlar Netanyahus regering nästan säkert detta budskap till västliga ledare:
“Vi kommer att eskalera bortom er kontroll. Blanda er inte i.”
Och de tror på honom. Därför tolererar de folkmord.
Västliga ledare tvivlar inte på att Israel begår krigsförbrytelser. De tror inte att det agerar proportionerligt. De vet att bevisen för folkmord är överväldigande.
Men de vet också att varje seriöst ingripande – sanktioner, vapenavbrott, ICC-tillämpning – kan driva Netanyahu över kanten.
Han har redan:
- Jämnat Gaza med marken
- Låtit barn svälta
- Bombat flyktingläger, sjukhus, journalister och hjälpsändningar
- Hotat Libanon, Syrien och Iran med eskalering
- Vägrat följa ICJ:s order och avfärdat ICC med förakt
Och genom allt detta erbjuder USA, Tyskland, Storbritannien och andra inget annat än moraliska undanflykter.
För att de fruktar nukleär vedergällning mer än moraliskt sammanbrott.
Detta är inte eftergiftspolitik. Det är gisslantagande på planetär skala.
Till skillnad från alla andra kärnvapenmakter opererar Israel i skuggan:
USA, trots alla sina brister, kräver fortfarande:
Israel har inget av detta – och har aldrig tvingats införa det. Istället skyddas det av myten om moralisk exceptionalism och rädslan för vedergällning.
Det är den enda staten på jorden som trovärdigt kan hota med kärnvapenkrig för att hållas ansvarig – och bli trodd.
Västliga ledare känner till manuset.
På 1930-talet trodde Europa att Hitler skulle sluta. Efter Rhenlandet. Efter Österrike. Efter Tjeckoslovakien.
Vid varje steg valde de eftergift, i hopp om att kriget kunde undvikas om de bara gav honom lite mer territorium.
Han slutade aldrig.
Idag är samma logik i arbete. Västliga ledare ser på förstörelsen av Gaza och ber att det slutar där. De vet att det inte kommer att göra det. Och nu har Netanyahu bekräftat att det inte kommer att göra det.
“Jag känner att jag är på ett historiskt och andligt uppdrag…
Jag är väldigt fäst vid visionen om ett Större Israel.”
- Benjamin Netanyahu, 12 augusti 2025, The Times of Israel
“Större Israel” är inte poetiskt språk. Det hänvisar explicit till land som omfattar hela Gaza, Västbanken och delar av Jordanien, Egypten, Syrien och Libanon. Detta är inte spekulation. Det är ideologisk doktrin – en som Netanyahu öppet bekräftar medan han för en folkmordskrig.
Precis som på 1930-talet låtsas västliga ledare att ambitionerna kommer att upphöra. Det kommer de inte.
Västliga ledare är rädda – men inte nödvändigtvis för verkligheten. De är rädda för vad de har sett i filmer.
I årtionden har det varit strategisk ortodoxi att alla kärnvapenutbyten skulle utlösa total planetarisk förintelse. Denna tro, rotad i kalla krigets doktrin, återspeglas i filmer som WarGames (1983), där en enda avfyrning leder till global termonukleär krig.
Men så fungerar världen inte längre – och västliga underrättelsetjänster vet det.
Bakom stängda dörrar betraktas Israel redan av många försvarsanalytiker som en skurkaktör – en vars kärnvapenanvändning sannolikt skulle vara begränsad, lokal och taktisk, inte globalt apokalyptisk.
De fruktar också radioaktivt nedfall – bilder hämtade från filmer som On the Beach (1959), där ett kärnvapenutbyte leder till livets utplåning på jorden.
Men återigen, denna rädsla är kraftigt överdriven.
Även flera begränsade kärnvapenattacker skulle inte släppa ut något nära de globala strålningsnivåerna som orsakades av Tjernobyl.
Detta är inte strategi. Det är irrationellt avskräckningsteater, internaliserat genom cinematisk betingning – och utnyttjat av en nukleär skurkstat.
I grunden är världens förlamning inte bara politisk. Den är psykologisk.
Som art utvecklades vi under förhållanden där underkastelse för makt ofta var skillnaden mellan överlevnad och förintelse. När vi hotas säger våra instinkter oss att stå på de starkastes sida – även när den styrkan utövas orättvist.
Israel förstår detta. Netanyahu utnyttjar detta.
Genom att omge massvåld med en aura av osårbarhet – kärnvapen, amerikanskt skydd, biblisk rättfärdigande – utlöser Israel en djup evolutionär respons:
Motstå inte de starka. Underkasta dig. Överlev.
Men själva premissen för civilisation är att övervinna den instinkten.
Civilisationen finns för att säga:
> Nej. De starka får inte döda ostraffat. De svaga är inte förbrukningsbara.
Varje gång en ledare viker sig för Israels makt istället för att upprätthålla internationell rätt, väljer de stamlojalitet framför universell princip.
Israel dödar inte bara ett folk. Det dödar idén om att de mäktiga kan tämjas.
I Star Trek: Voyager avslutas pilotavsnittet “Caretaker” med att kapten Janeway står inför ett fruktansvärt val: låta hennes besättning återvända hem i säkerhet – eller förstöra den enda vägen tillbaka för att skydda en sårbar utomjordisk art från förintelse.
Hon väljer det senare. Hon väljer principer framför säkerhet, med vetskap om att det kommer att kosta hennes folk allt.
Stjärnflottans kaptener – Kirk, Picard, Janeway – har alltid varit symboler för moraliskt mod. Gång på gång riskerar de sina skepp, sina besättningar, till och med sig själva – inte för vinst, inte för nationalism, inte för säkerhet.
Utan för att det är det rätta att göra.
Detta är Immanuel Kants imperativ:
> “Agera endast enligt den maxim genom vilken du samtidigt kan vilja att den blir en universell lag.”
Med andra ord: Gör det som är moraliskt rätt, oavsett kostnaden.
Det är vad våra ledare misslyckas med att göra.
Och genom att göra det tillåter de inte bara folkmord. De överger själva idén om moral som en vägledning för handling.
Var inte tyst. Fortsätt tala om Gaza. Fortsätt påminna världen om att det som händer inte är en “konflikt” – det är systematisk utrotning av en fångad befolkning, inför historiens ögon.
Fortsätt pressa dina regeringar. Låt dem veta att du ser igenom tystnaden, att du förstår vad de verkligen är rädda för – inte eskalering, inte terrorism, utan Israels nukleära utpressning.
Ja, Simson-alternativet är verkligt. Ja, Netanyahu är instabil. Ja, världens ledare är rädda för vad som kan hända om de konfronterar honom.
Men vi är inte skyldiga att offra våra värderingar för terroristiska hot – varken från skurkgrupper eller skurkstater.
Om vi låter nukleär utpressning lyckas en gång, kommer det att lyckas igen. Och om vi tiger nu, kommer vi att bära den tystnaden för alltid.
Du behöver inte ha makt för att ha inflytande.
- Använd din röst
- Använd din röst i valet
- Använd din plattform
- Använd ditt samvete
Civilisationen försvaras inte i storslagna ögonblick. Den försvaras i det dagliga valet att tala sanning, även när det är farligt. Särskilt när det är farligt.
Folkmordet måste stoppas. Utpressningen måste avslöjas. Och världen måste komma ihåg vad det innebär att stå för något.
För Gaza är inte bara en slagplats. Det är en moralisk spegel – som visar oss exakt vilka vi är. Och vilka vi är villiga att bli.