Terrorismens politik: Makt, sympati och selektiv rättstillämpning Få ord i det moderna politiska språket bär så mycket tyngd – eller så mycket tvetydighet – som ”terrorism”. Det är samtidigt en moralisk fördömelse, en juridisk klassificering och en rättfärdigande av våld eller förtryck. Det är också, avgörande nog, ett politiskt vapen, som används selektivt och ofta inkonsekvent. Trots dussintals internationella överenskommelser och definitioner finns det fortfarande ingen universellt accepterad juridisk standard för vad som utgör terrorism – inte för att begreppet i sig är svårgripbart, utan för att själva etiketten formas av makt. I hjärtat av denna inkonsekvens ligger en farlig dubbelmoral: icke-statliga aktörers handlingar fördöms snabbt som terrorism, medan funktionellt identiska handlingar utförda av erkända stater saneras med termer som ”militär operation”, ”vedergällning” eller ”kollateralskada”. Detta är inte bara semantik – det påverkar djupt vem som anses legitim, vars våld accepteras och vars lidande erkänns. Den palestinska kampen ger ett tydligt och ihållande exempel på denna dubbelmoral. När palestinier använder våld – vare sig det är för att göra motstånd mot ockupation, återta mark eller protestera mot systematisk rättslöshet – stämplas det nästan alltid som ”terrorism” av de dominerande makterna. När israeliska styrkor använder oproportionerligt våld, bombar flyktingläger, mördar ledare utomlands eller möjliggör bosättarpogromer, formuleras svaret vanligtvis i termer av nationell säkerhet, inte terrorism. Denna essä hävdar att tillämpningen av terrorismetiketten inte primärt är juridisk, utan politisk. Den speglar mäktiga staters intressen och sympatier, inte en konsekvent tillämpning av rättsliga normer. Vidare antyder den att den palestinska kravet på lika behandling enligt internationell rätt speglar upplysningstidens grundläggande kamp: avvisandet av godtyckliga privilegier och kravet att lagen ska gälla lika för alla – individer, folk och stater. FN:s generalförsamlings resolution 49/60 och den juridiska definitionen av terrorism Antagen 1994 försökte FN:s generalförsamlings resolution 49/60 definiera terrorism på ett universellt sätt. Den bifogade deklarationen om åtgärder för att eliminera internationell terrorism fördömer: ”Brottsliga handlingar, inklusive mot civila, begångna med avsikt att orsaka död eller allvarliga kroppsskador, eller tagande av gisslan, i syfte att framkalla ett tillstånd av skräck hos allmänheten eller hos en grupp personer eller särskilda personer, att skrämma en befolkning eller att tvinga en regering eller en internationell organisation att utföra eller avstå från att utföra någon handling.” Avgörande är att resolutionen inte skiljer mellan statliga och icke-statliga aktörer i sin definition. Kriterierna är tydliga: avsiktligt våld mot civila avsett att skrämma, tvinga eller framtvinga politiska resultat utgör terrorism. I princip kan detta tillämpas på vilken aktör som helst – statlig eller inte. I praktiken har resolutionen nästan aldrig tillämpats på statliga handlingar, även när de exakt uppfyller definitionen. Anledningen är inte juridisk oklarhet. Anledningen är politisk ovilja att namnge och skämma ut mäktiga stater eller deras allierade. När icke-statliga aktörer beter sig så är etiketten ”terrorism” omedelbar och obeveklig. När stater gör det – särskilt erkända, militärt dominerande eller geopolitiskt allierade stater – är etiketten påfallande frånvarande. Stat kontra icke-stat: En dubbelmoral i tillämpningen Ett stort antal operationer utförda av israeliska statsstyrkor – från förstatliga Haganah och Irgun till dagens IDF och Mossad – har inneburit inriktning mot civila, kollektiv bestraffning och mord utomlands. Enligt de strikta kriterierna i FN:s resolution 49/60 uppfyller många av dessa handlingar definitionen av terrorism: - Massakern i Qibya (1953): 69 palestinska civila dödade, mestadels kvinnor och barn, som del av en straffräd för att ”avskräcka infiltration”. - Gaza-kampanjerna (2008, 2014, 2021, 2023–25): Tusentals civila dödade, FN-skolor och sjukhus bombade, mat- och vattenblockader införda – ofta rättfärdigade som kontraterrorism, trots att effekten är omöjlig att skilja från handlingar avsedda att skrämma en hel befolkning. - ”Guds vrede”-morden (1970-talet): Bilbomber och brevbomber användes för att döda misstänkta militanta – och i vissa fall civila – runt om i Europa och Mellanöstern. - Underlättande av bosättarvåld: Från pogromer i städer som Huwara till systematiska attacker mot palestinska bönder och barn skyddas eller ignoreras bosättarvåld regelbundet av militären, vilket i praktiken sanktionerar det som en del av statspolitiken. Ingen av dessa handlingar beskrivs någonsin som ”terrorism” av det internationella samfundet – inte ens av FN självt. Språket som används är ”vedergällning”, ”säkerhet” eller ”militär nödvändighet”. I bästa fall klassas sådana handlingar som brott mot internationell humanitär rätt, behandlade som krigsförbrytelser eller oproportionerlighet – inte terrorism. Palestinskt våld och etikettens universalitet Däremot stämplas palestinskt våld – även när det riktas mot militära mål eller framställs som motstånd – universellt som terrorism. Från självmordsbomber under andra intifadan till raketbeskjutning från Gaza är etiketten omedelbar och absolut. Till och med ickevåldsmotstånd från palestinier – som bojkott-, desinvestering- och sanktionsrörelsen (BDS) – kriminaliseras ibland eller likställs med ”stöd till terrorism” av vissa stater. Asymmetrin är tydlig: Palestinier bedöms efter sina resultat, oavsett sammanhang. Israel bedöms efter sina avsikter, oavsett resultat. Erkännande, sympati och maktens roll Denna skillnad härrör från ett grundläggande politiskt faktum: terrorismetiketten tillämpas inte av rättsliga organ i isolering, utan av mäktiga stater, medieinstitutioner och internationella organisationer påverkade av strategiska allianser och politiska sympatier. - Statligt erkännande ger legitimitet. Israel, som erkänd stat, ses ha suverän rätt att använda våld. Palestinier, som saknar fullt erkännande och statskap, ses som illegitima aktörer – även när de åberopar rättigheter enligt internationell rätt (t.ex. rätten att göra motstånd mot ockupation enligt FN-resolution 37/43). - Politisk sympati spelar roll. I väst ses Israel som en demokrati, regional allierad och ett värn mot extremism. Detta skapar en implicit presumtion om god tro. Palestinier associeras med islamism, auktoritarianism eller terrorism – vilket skapar en presumtion om ond tro. Dessa sympatier formar inte bara mediernas framing, utan också juridiskt och diplomatiskt språk. - Makt skyddar från dom. Stater med vetorätt i FN, starka militärallianser (t.ex. med USA) eller ekonomiskt inflytande utsätts sällan för internationella åtal eller etiketter. Därför straffas terrorism, liksom krigsförbrytelser, ofta endast när det begås av de svaga. Den palestinska kampen och upplysningstidens ideal I grunden handlar det palestinska kravet inte bara om land, suveränitet eller erkännande – det handlar om lika tillämpning av lagen. Det är kravet att samma principer som tillämpas på andra också ska tillämpas på dem – vare sig det gäller rätten att göra motstånd, rätten till liv eller rätten till rättvisa. I denna mening speglar den palestinska kampen upplysningstidens grundläggande strider. Precis som 1700-talets tänkare förkastade kungars gudomliga rätt – tanken att vissa härskare står över lagen på grund av börd eller titel – förkastar palestinier idag staters immunitet från rättsligt ansvar. Upplysningstänkare som Rousseau, Montesquieu och Kant hävdade att lagen måste gälla lika för alla, annars är det inte lag utan tyranni. De menade att suveräniteten ligger hos folket, inte hos härskare som tillskansar sig den genom dekret. Palestinier hävdar också att statskap inte ska avgoda vem som humaniseras, vem som kriminaliseras eller vars lidande räknas. Att kalla ett bombangrepp terrorism och ett annat säkerhetsåtgärd – trots identiska medel och mål – är att återinföra aristokratins logik: att vissa liv är heliga, andra förbrukningsbara. Att vissa har rätt att göra motstånd, medan andra bara har rätt att lida. Kravet på konsekvent lag – vare sig det gäller att tillämpa Genèvekonventionerna, åtala krigsförbrytelser eller definiera terrorism – är ett krav inte bara på rättvisa, utan på själva moderniteten. Slutsats: Mot en universell standard Om terrorism ska vara mer än ett politiskt skällsord – om det ska vara en meningsfull juridisk kategori – måste det tillämpas konsekvent. Det innebär: - Att erkänna att statliga aktörer kan begå terrorism, precis som icke-statliga. - Att medge att inriktning mot civila för att uppnå politiska mål är terrorism, oavsett aktörens flagga, religion eller strategiska värde. - Att tillämpa juridiska definitioner som resolution 49/60 på handlingar, inte aktörer. Att inte göra det vidmakthåller inte bara orättvisa – det undergräver själva idén om internationell rätt. Det säger till världen att lagen inte är universell, utan ett vapen för de mäktiga. Det säger till de förtryckta att deras enda brott är svaghet. Det palestinska kravet på lika rättigheter, lika skydd och lika dom under lagen är inte ett radikalt krav – det är själva kärnan i upplysningen, och måttstocken på varje civilisation som påstår sig hedra den. Bilaga: Incidenter som uppfyller den strikta bokstavliga definitionen av terrorism enligt FN:s resolution 49/60 Tillämpad utan det sedvanliga undantaget för statliga eller statsstödda aktörer. A. Massakrer (avsiktlig storskalig dödande av civila för att skrämma och tvinga till flykt eller underkastelse) ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Nr Incident Datum Förövare Plats Offer Varför det uppfyller definitionen ----- ------------------------------------------------ ---------------- ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------- --------------------------------------------------- ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ A1 Bomben mot King David Hotel 22 jul 1946 Irgun Zvai Leumi (Menachem Begin) Jerusalem 91 döda (41 araber, 28 britter, 17 judar, övriga) Bomb placerad i brittiskt administrationshögkvarter bemannat av civila för att döda de närvarande och skrämma mandatregeringen att lämna Palestina. A2 Massakern i Al-Khisas 18 dec 1947 Palmach (Haganahs elitstyrka) Al-Khisas, Galileen 10–15 bybor dödade (inkl. 5 barn) Nattlig räd med sprängning av hus med sovande familjer för att skrämma arabiska byar som hämnd för ett närliggande dåd. A3 Massakern i Balad al-Shaykh 31 dec 1947 Palmach (Haganah) Balad al-Shaykh, Haifa 60–70 bybor dödade Hämndattack på byn efter raffinaderiangrepp; order att döda så många vuxna män som möjligt i hemmen för att injaga skräck. A4 Massakern i Sa’sa’ 14–15 feb 1948 Palmach (Haganah) Sa’sa’, distriktet Safed 60 bybor dödade (inkl. barn) Hus förstörda med invånarna inuti; uttryckligen en ”modellräd” för att skrämma Galileens byar till flykt. A5 Massakern i Deir Yassin 9 apr 1948 Irgun & Lehi (med Haganahs medgivande) Deir Yassin, Jerusalemkorridoren 107–140 bybor (kvinnor, barn, äldre) Systematiska hus-för-hus-mord, stympningar och offentlig parad av kroppar avsedda att skrämma palestinska befolkningen till massflykt (direkt utlösare för 1948 års exodus). A6 Massakern i Ein al-Zeitun 2–3 maj 1948 Palmach (Haganah) Ein al-Zeitun, Safed Över 70 bybor dödade Avrättning av fångar och civila efter erövring för att skrämma omgivande samhällen under Operation Yiftah. A7 Massakern i Abu Shusha 13–14 maj 1948 Givati-brigaden (Haganah) Abu Shusha, distriktet Ramle 60–70 bybor dödade Anfall med våldtäkter och massgravar för att skrämma och avfolka byn som del av erövringen av Lod–Ramle. A8 Massakern i Tantura 22 maj 1948 Alexandroni-brigaden (Haganah) Tantura, Haifakusten Över 200 bybor dödade Avrättning av unga män efter kapitulation och massgravar för att tvinga kustpalestinier till flykt. A9 Massakrer och utdrivning i Lydda (Lod) & Ramle 11–14 jul 1948 Yiftach- och 8:e pansarbrigaderna (Yitzhak Rabin, Palmach) under Ben-Gurions order Lydda & Ramle 250–1 700 döda; 70 000 tvångsmarscherade i exil Skottlossning utan urskillning, moskémassaker (ca 200 döda) och dödmarsch i 40 °C för att skrämma och avfolka nyckelstäder på vägen till Jerusalem. A10 Massakern i Eilabun 30 okt 1948 Golani-brigaden (IDF) Eilabun, distriktet Tiberias 14 bybor avrättade Avrättningar efter kapitulation dokumenterade av FN-observatörer för att avskräcka motstånd och tvinga kristenaraber i nedre Galileen till flykt. A11 Massakern i Hula 31 okt 1948 Carmeli-brigaden (IDF) Hula, libanesiska gränsen 35–58 bybor dödade Avrättningar efter kapitulation; befälhavaren fängslades kort, men syftet var att skrämma gränsbefolkningen under Operation Hiram. A12 Massakern i Al-Dawayima 29 okt 1948 89:e kommando-bataljonen (IDF) Al-Dawayima, distriktet Hebron 80–455 civila (olika uppskattningar) Trestegsanfall där invånare dödades i hem, moské och grottor för att skrämma kvarvarande byar på sydfronten. A13 Massakrerna i Safsaf & Saliha 29–30 okt 1948 7:e pansarbrigaden (IDF) Safsaf & Saliha, övre Galileen 52–70 i Safsaf, 60–94 i Saliha Avrättningar efter kapitulation, våldtäkter, bränning av kroppar och sprängning av moské med flyktingar inuti för att påskynda flykten från Galileen. A14 Massakern i Arab al-Mawasi 2 nov 1948 IDF-styrkor Nära Eilabun, Tiberias 14 beduiner dödade Skjutning av män och utplåning av byn för att skrämma nomadgrupper att överge traditionella marker. A15 Massakern i Qibya 14–15 okt 1953 Enhet 101 & fallskärmsjägare (Ariel Sharon) Qibya, Västbanken (då Jordanien) 69 bybor (²⁄₃ kvinnor & barn) Hus och skola sprängda med invånare inuti som hämnd för att skrämma jordanska gränsbyar. A16 Massakern i Khan Yunis 3 nov 1956 IDF-styrkor Khan Yunis, Gazaremsan 275–400 palestinier dödade Hus-för-hus-sökningar med massavrättningar och gravar med bundna män för att tvinga kontroll under Sinai-ockupationen. A17 Massakern i Kafr Qasim 29 okt 1956 Israelisk gränspolis Kafr Qasim, Israel 49 arabiska medborgare (inkl. 23 barn) ”Skjut för att döda” vid plötsligt utlyst utegångsförbud på hemvändande arbetare för att skrämma israeliska araber under Suez-krisen. A18 Massakrerna i Sabra och Shatila 16–18 sep 1982 Libanesiska falangister under IDF-omringning, belysning och ingångskontroll (Ariel Sharon personligen ansvarig enligt Kahan-kommissionen) Flyktinglägren i Beirut 800–3 500 palestinska och libanesiska civila Underlättat och möjliggjort slakt för att skrämma kvarvarande PLO-anhängare och tvinga total evakuering av stridande från Libanon. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- B. Riktade mord / utomrättsliga avrättningar med terroravsikt ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Nr Incident Datum Förövare Plats Offer Varför det uppfyller definitionen ---- ---------------------------------------------------------- ------------------------ -------------------------------------------- -------------------------------- ------------------------------------------------------------ ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- B1 Lillehammer-affären 21 jul 1973 Mossad-team ”Guds vrede” Lillehammer, Norge Oskyldig marockansk servitör Ahmed Bouchiki mördad Offentlig avrättning av fel person för att skrämma PLO-nätverk världen över (klassisk stats-terror-kampanj). B2 Mordet på Salah Shehadeh 22 jul 2002 Israeliska flygvapnet (1-tons bomb) Gaza stad (tätbebyggt område) 15 döda (Shehadehs hustru, 14-åriga dotter, 9 andra barn) Medvetet oproportionerlig bomb i bostadskvarter för att halshugga Hamas samtidigt som man medvetet orsakade massiva civila dödsfall för att skrämma Gazas befolkning. B3 Mordet på Mohammed Deif (juli 2024) 13 jul 2024 Israeliska flygvapnet Flyktingtältläger i Khan Yunis Över 90 civila döda (bekräftat) Anfall mot tältläger med tusentals internflyktingar för att eliminera befälhavare samtidigt som man accepterade massiva civila dödsfall för att skrämma och bryta Gazas motstånd. B4 Sniper-kampanjen under ”Stora återvändarmarschen” i Gaza 30 mar 2018 – dec 2019 IDF-sniperenheter med uttryckliga eldbefäl Gaza–Israel-stängslet 223 döda, över 13 000 skadade (många permanent lemlästade) Systematisk skarpskytteeld mot i stort sett obeväpnade demonstranter (inkl. sjukvårdspersonal och journalister) för att skrämma Gazas befolkning och tvinga stopp för gränsprotesterna. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- C. Bosättarvåld (icke-statliga aktörer med ofta statsstraffrihet) -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Nr Incident Datum Förövare Plats Offer Varför det uppfyller definitionen ----- --------------------------------------------------------------------------- ------------------------------------- ------------------------------------------------------------------ --------------------------------------------------------------------- ----------------------------------------------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- C1 Mordet på Mohammed Abu Khdeir 2 jul 2014 Judiska extremister (bosättarbakgrund) Östra Jerusalem 16-åring bortförd, misshandlad, levande bränd Hämndbränning för att skrämma palestinska invånare i Jerusalem efter mord på tre israeliska tonåringar. C2 Brandattacken i Duma 31 jul 2015 Amiram Ben-Uliel & Hilltop Youth-nätverk Duma by, Västbanken 18-månaders bebis Ali Dawabsheh levande bränd; båda föräldrarna dog senare Molotovcocktail mot sovande familjs hus med ”Revenge”-graffiti för att skrämma palestinier och påskynda markövertagande (”price-tag”-doktrin). C3 Tortyrincidenten i Wadi as-Seeq 12 okt 2023 Beväpnade bosättare i militärliknande uniformer Wadi as-Seeq, Jordandalen Flera palestinska herdar torterade i timmar (cigaretter, slag, urinering, försök till sexuellt övergrepp) Långvarig sadistisk tortyr för att skrämma herdesamhällen att överge betesmarker. C4 Bosättarrampage april 2024 (efter mordet på Benjamin Achimeir) 12–15 apr 2024 Hundratals beväpnade bosättare 11 palestinska byar (al-Mughayyir, Douma m.fl.) 4 palestinier dödade, dussintals skadade, hundratals hem/bilar uppbrända Kollektiv bestraffningspogrom på orelaterade byar för att skrämma hela distrikt och tvinga till underkastelse eller flykt. C5 Huwara-rampage (”pogrom”) 26 feb 2023 Dussintals beväpnade bosättare (organiserade via sociala medier) Huwara, Nablus-distriktet, Västbanken 1 palestinier dödad, ca 400 skadade (inkl. skottskador), omfattande förstörelse (bilar/hus uppbrända) Koordinerade hämndattacker på byn efter bosättardöd, uttryckligen för att skrämma och straffa palestinska befolkningen (”price-tag”-eskalering efter valet). C6 Olivskördsattack mot Afaf Abu Alia Okt 2025 Israeliska bosättare (flera förövare) Ospecificerad by på Västbanken (olivlundar) 1 misshandlad till medvetslöshet (Afaf Abu Alia inlagd); journalist attackerad Attack mot palestinska skördefolk och internationella observatörer för att skrämma bönder, störa försörjning och hindra tillgång till mark under olivskörden. C7 Lammtortyrincidenten Nov 2025 Israeliska bosättare (filmad grupp) Palestinskt ägt fårhägn, Västbanken Djur torterade/dödade (lamm i hägnet) Grymhet mot boskap som proxy-skrämning för att terrorisera herdar och tvinga ekonomiskt övergivande av betesområden. C8 Attacker mot Turmus Ayya, Sinjil, Ein Siniya (efter frigivning av fångar) 17 jan 2025 Ultranationalistiska bosättare (grupp ”Fighting for Life”) Turmus Ayya, Sinjil, Ein Siniya, Ramallah-distriktet Materiella skador (flera hem/fordon uppbrända); inga döda rapporterade Synkroniserade mordbränder och skadegörelse för att förstöra palestinska firanden av fångfrigivningar och injaga rädsla samt hävda dominans. C9 Skjutning i Um al-Kheir mot Awdah al-Hathaleen Juni 2025 Bosättare (Yinon Levi, EU-sanktionerad) Um al-Kheir, södra Hebronbergen, Västbanken 1 dödad (fredsaktivist Awdah al-Hathaleen); anhöriga gripna av IDF Riktad skjutning av aktivist följd av militära gripanden av offrens familj för att skrämma beduin-samhälle och underlätta markövertagande (pågående fördrivningskampanj). C10 Attack mot Shadi a-Tarawah och familj Maj 2025 Israeliska bosättare Qa‘un-slätten eller liknande, Västbanken 1 skadad (Shadi a-Tarawah skjuten, förlorade ben); tonårsson misshandlad Skjutning och misshandel av far/son under fältarbete för att skrämma bönder och begränsa tillgång till jordbruksmark. C11 Räd mot byn Khilet a-Dabe’ 31 maj 2025 Israeliska bosättare med boskap Khilet a-Dabe’, Västbanken Skador på egendom/försörjning (djurintrång); inga direkta personskador Herde-räder för att översvämma åkrar och skrämma bybor till flykt, del av systematiskt markövertagande. C12 Dödande av killingar 25 maj 2025 Israeliska bosättare Ospecificerat betesområde, Västbanken Djur dödade (killingar) Slakt av boskap för att ekonomiskt skrämma och fördriva herdefamiljer från traditionella marker. C13 Attack mot olivbonde i Nahhalin 24 okt 2025 Israelisk bosättare med IDF-stöd Nahhalin, Betlehem-distriktet, Västbanken 1 svårt misshandlad (58-årig bonde); utreds av IDF Gemensam bosättar-militär misshandel av bonde under skörd för att injaga rädsla och begränsa palestinsk tillgång till olivlundar. C14 Attack mot Beit Lid industriområde och beduinplatser Nov 2025 (dagar före 14 nov) Stor folkmassa maskerade bosättare Beit Lid (industriområde) och närliggande beduinplatser, Västbanken Egendom uppbränd (lastbilar/byggnader); attacker mot soldater; inga specifika palestinska skador Organiserade mordbränder och attacker för att sända budskap om obegränsad räckvidd i urbana/lantliga områden och skrämma både civila och statsstyrkor. C15 Mordbrand mot Hamida-moskén Nov 2025 (torsdag före 14 nov) Judiska bosättare Hamida-moskén-området, Västbanken Egendom skadad (brännmärken på väggar/golv); inga döda Mordbrand mot gudstjänstlokal med graffiti som hotar militären (”Vi är inte rädda för er”) för att skrämma muslimska samhällen och hävda ideologisk överlägsenhet. C16 Mordbrand i byn Burqa 15 jul 2025 Israeliska bosättare (nattlig räd) Burqa, öster om Ramallah, Västbanken Flera bilar/hus förstörda av brand; inga skador rapporterade Nattlig uppeldning av fordon och byggnader för att skrämma invånare och störa vardagen under eskalerande skördevåld. C17 Fördrivningskampanj i Mughayyir al-Deir Maj 2025 Maskerade bosättare (med IDF-närvaro) Mughayyir al-Deir, öster om Ramallah, Västbanken Flera skadade (stenkastning, skott); hel by fördriven Trakasserier, stenkastning och skott som tvingade fram andra fördrivningen (flyktingar efter 1948) för att skrämma och tömma byn inför markövertagande. C18 Attacker mot den kristna staden Taybeh Jul 2025 (sista veckan före 17 jul) Israeliska bosättare Taybeh, Västbanken (kristen stad) Egendom attackerad (bränder nära 400-talskyrka, hem); inga skador specificerade Bränder nära historisk kyrka och attacker mot hem för att skrämma minoritetskristna palestinier och utöka bosättarkontroll. C19 Attacker mot Sinjil (efter mord) Jul 2025 (fredag före 17 jul) Israeliska bosättare Sinjil, Västbanken Skador från misshandel; 6 gripna/slöpta fria Hämndmisshandel efter palestinska attacker, men använd för att skrämma bredare samhälle med straffrihet. C20 B’Tselem-dokumenterad tonårsmisshandel och skott mot fadern Juni 2025 Israeliska bosättare Ospecificerat område på Västbanken 1 skjuten (fadern förlorade ben); tonåring misshandlad Familjeinriktat våld under vardagliga sysslor för att injaga rädsla och begränsa rörelsefrihet på landsbygden. -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Dessa 32 incidenter (18 massakrer, 4 mord, 20 bosättarattacker) uppfyller otvetydigt varje del av FN-resolution 49/60 när definitionen tillämpas bokstavligt och utan det politiska undantag som normalt ges till statliga eller statskyddade aktörer. De har kollektivt orsakat tusentals civila dödsfall och var avsedda – vilket erkänts av förövare, befälhavare eller senare israeliska utredningar – att framkalla skräck, skrämma befolkningar eller tvinga fram politiska/territoriella resultat.